Renegade

Bland det jobbigaste som finns är att gå i ovetskap(?). Att inte veta SAMT att själv inte kunna påverka beslutet man väntar på. Ja, det enda man kan göra är sitt bästa och inte sluta kämpa, men när man kommer till den där punkten då det inte längre ligger i dina händer? Vad gör man då?
Jo då hoppas man. Men hopp kan ha en förödande effekt på ens överlevnad om som sagt beslutet inte blir det du hoppats på.
"Get up and try again" funkar inte i all evighet. Jag har iaf inte tillräkligt med hopp i min själ, styrka i mitt huvud eller tid till det i mitt liv för att "försöka e n  g å n g  t i l l" Besvikelsen skulle helt enkelt bara bli för stor for me to try again...

De få som känner mig från ett tidigare liv vet att det är större sannolikhet att jag gråter innan än efter.

Och helt i ärlighetensnamn, när det gäller annat, så är jag trött på att vara den som alltid kämpar, får skit för att den är skrikig och jobbig. Någon annan kan väl ta å ställa sig upp för engångsskull.
Jag har tröttnat på folk som sitter ner.



Oh momma I'm in fear for my life from the long arm of the law

Hangman is comin' down from the gallows and I don't have very
long

The jig is up the news is out they've finally found me
The renegade who had it made retrieved for a bounty
Never more to go astray
This will be the end today of the wanted man


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0