Nisse och Lukas
Vill att människan ska svara men är rädd för att svaret ska ha ändrats. Glömt mig? =S
Vi har fått katt! Å han är världens underbaraste lilla varelse. Senare i veckan kanske Nisse kommer. Vi ville egentligen inte ha Lukas förns han var tolv veckor (tror han är tio nu) men de skulle avliva mamman och alla syskonen var redan borta så stor vitts.
21 år och detta är mitt första EGNA husdjur hihi.
Igår var folk dumma! Alltså OVANLIGT dumma! Jobbar jag som ordningsvakt kan typerna dumpa vilken skit på mig som helst, like I give a shit! Men på "the day job" om någon kommer och säger att jag klantat mig så vill jag bara börja grina. Fast inte igår...igår blev jag förbannad. "Tror ni vi jobbar med telepati här eller? Hur fan ska jag veta vad ni sagt åt henne för tio minuter sedan och 5 meter bort!?" Å börjar man säga vissa saker av sin beställning, säger man då inte HELA!?
Jag blev så stressad och FÖRBANNAD å kunden har ju alltid (aldrig) rätt så jag får ju verkligen inte tappa behärskningen, nej men då börjar det hoppa grodor ur munnen på mig. Jag är fullt medveten om att det där inte var bra sagt men vid det tillfället hade det inte spelat nån roll VAD jag slängt ur mig de hade bara blivit ännu argare hursomhelst. Å sen att det var Irritationsobjektet som påpekade det oxå gjorde mig ju knappast gladare!
Välja mellan hungriga eller fulla människor väljer fulla any day of the week!
"Semester"
Solen skiner, himlen är blå, vad det är skönt att leva då.
Jag kan fortsätta =P
Det går upp och ner som vanligt, men i långa loppet är det precis så som jag vill ha det. Och när jag väl påminner mig själv om det lugnar jag ner mig. Livet är långt. Mycket ska visserligen hinnas med, men jag hinner, jag hinner.
Nu har vi brukbart vatten! Dock bor vi på landet så vi har inte så MYCKET...heh.
Jag åker förbi lithells i stortsett varje dag och lika jävla skadeglad blir jag varje gång mohaha! Jag får segla förbi inte svänga in.
Jag tål alla, får det å funka med alla...men när hon stiger in så vill jag bara helt plötsligt vrida nacken av alla. Måste komma underfund med hur jag ska överleva henne...
Pinibelt som fanken
Från onsdag förra veckan tills imorrn, vilka dagar det varit alltså! Jag sov i måndags och jag sov idag, mer har det inte hunnits med =P vilket blir en jättestor kontrast till nästa vecka då jag är ledig!
Hur man får tyst på Alvida. Sätt en mikrofon framför henne...
Det var ju pinsamt! "Bahbahbaa"
Låt det bära eller brista
Så nu är jag nervös, men det hör ju till om man heter alvida.
ALltså jag har ju problem med aktoriteter (därför jag ska bli chef höhö). Jag har ingen respekt för folk som förutsätter att jag ska ha det bara för att de "står över mig" men samtidigt är jag LIVRÄDD för att de ska tycka illa om mig... jag hade en annan poäng med detta men nu glömde jag det jaja
jag har även alltid varit övertygad om att jag har ingen arbetsmoral och är väldigt lat och det tror jag fortfarande MEN (å det är ett STORT MEN) jag skulle aldrig ALDRIG för mitt liv säga "nej jag har planerat en mysig hemma kväll med min familj" när någon erbjuder mig jobb!!
Man tackar och tar emot!
I värsta fall
Skulle jobba till halv tolv. det blev ett... hon var inte glad över det telefonsamtalet =P förlåt.
Alltså i VÄRSTA fall får jag åka själv och det är ju inte så fruktansvärt... eller jo det är det! men jag kanske inte får något annat val. I'm not backing down when I have come this far.
På många sätt har jag världens bästa chefer.
Ännu en gång kliar det i fingrarna på mig efter en tatuering. Nu vet jag vart iaf men bilden jag har i huvudet är svår att få ner på papper. Jag trodde jag hade ett kort men det var inte så som jag trodde.
Och så suktar jag vekrligen efter att få skriva, men har inte ro till det (se första stycket hehe)
Jag är en jojo. Ena stunden stod jag och skrek av ilska (ja jag skrek, fanns ingen i huset) och nästa så stuttsade jag av glädje. det är jättestört. När jag känner och verkligen vill så blir allt stort, känslor, tankar...svordomar. =P
Status på vattnet: fortfarande brunt.
Sot under naglarna
Alltså det är intresant hur jag fungerar. Jag svävar på moln och så stöter jag på en liten motgång, en så liten så den kan nog inte ens klassas som motgång ens, och jag faller stört rakt ner. och lite till. Gräver ner mig under marken. Löjligt tycker jag och ändå kan jag inte ändra på det. Åndå känns det!
Att bestämma över sina tankar är en sak att bestämma över sina känslor är en helt annan. Uppenbarligen klarar jag inget av dem.
Det är ett skådespel, livet. På gott och ont så klart.
Är inte alls så deppig faktiskt som jag fick det att låta nu =D
Nothing you can say,
Can take me away,
From my cake.
Nothing you could do,
'cause I'm stuck like glue,
To my cake.
I'm sticking to my guy,
Like a stamp to a letter,
Like birds of a feather,
We, stick together,
I can tell you from the start,
I can't be torn apart from my CAKE
Jag gillar tårta...