corisia

Jag älskar att ha blogg. för var annars skulle jag få utlopp för vad jag kommer skriva här straxt. Springa hem och gråta hos mamma är ju inget alternativ längre. jag anses ju som vuxen (fast det är et thelt annat kapitel om hur fel det känns)

Alltså jag trodde jag kommit ifrån alla de människor som sa att jag var dum i huvudet och knäpp. jag trodde jag valt bort alla de människor jag inte ville ha i mitt liv. ja fast det finns de människorna man bara inte på något vis kan bli av med som säger sånna saker och de kallas för släkt.
Mest frustrerad blev jag dock över mig själv (eller nja det är ju inte riktigt sant eftersom att han var anledningen till frustrationen). Jag blir alltså så arg att jag börjar gråta och då är det ju ingen jävel som tar en för att vara arg!
Han är så jävla dum i huvudet. jag sitter där och säger rakt ut "ja ursäkta för att du tog illa vid dig det var inte meningen" och faanstyget baar fortsätter. för det spelar ingen roll vad man säger åt honom när han väl bestämt sig. då ÄR det så!! han ger sig inte ens när man håller med honom!
å jag vet det här! jag vet att han är sån. jag har vetat det i flera år, men jag blir galen iaf!
så där satt jag påvägen hem och störtbölade. för så är det oxå. när jag väl börjat gråta kan jag inte sluta.

Greys anatomy ikväll. missa inte!

Ska skriva det jag hade i huvudet igår kväll en annan gång. är så uppjagad fortfarande så det är ingen idé att försöka sig på nått annat. dags för en kalldusch.