Soffan äter upp mig... eller tvärtom...

Den här dagen började inge bra (bråkade med mamma, jag behöver komma härifrån!), blev värre (fick för mig att jag är oälskbar och inte heller har förmågan att älska nån annan) och slutade lite bättre tackvare ett uppmuntrande samtal från ingen annan än soldat david. det var trevligt och väldigt behövligt.

Jag är så duktig på att spinna saker i mitt huvud och göra mig själv ledsen över det. TÖNT.  Tror det var cilla som skrev nånting i sin blogg om att hispa upp sig helt på egen hand och jag vet precis hur det känns fast inte riktigt av samma anledning just nu. Att det inte heller fanns nå vettigt å se på tvn kan även ha tillfört något till sinnesförvirringen.

Jag tror det var Linda som lämnade det senaste anonyma medelandet =P och jag saknar henne. Hon är en väldigt speciell person, tänker dock inte gå in på detaljer för då blir hon bara mallig höhö.

Allt vi behöver är lite uppmuntran ibland =P


You say it's all in my head
And the things I think just don't make sense
So where you been then? Don't go all coy
Don't turn it round on me like it's my fault
See I can see that look in your eyes
The one that shoots me each and every time

You grace me with your cold shoulder



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0