In memory of a lifetime
Man fyller sitt liv med det man har tillgång till, så är det bara. Mitt liv förtillfället består av väldigt ytliga saker och det står jag för, trots att jag själv inte anser att jag egentligen är en ytlig människa för det. Jag är bara sån...för tillfället...i brist på annat.
Personalfest går man på helt enkelt =P
Ett tips när det kommer till att man vill att alvida ska köpa ut åt er....använd inte orden "köpa ut" säg handla eller nätt istället då får ni helt klart bättre respons och mer sprit från mig haha
Fick prata med Linda utanför Lithells murar idag "and I couldn't help but wonder..." haha
BEND OVER AND I WILL SHOW YOU! XD hahah
Det vi har varit med om formar oss, det är ett faktum nog de flesta skulle kunna hålla med om eller hur?
En till sak om mig då som aknske är svårt att tro då jag alltid ses som en utåtriktad och överpratglad individ, är att jag berättar inget som jag själv finner jobbigt om inte någon frågar mig om det. Jag gjorde det misstaget ett par gånger i mitt "förra liv" och blev...ja straffad är väl kanske inte rätt ord, men pikad tills jag grät (dock aldrig så någon såg, jag är ju en GLAD person) Det har format mig något otroligt och framförallt därför att jag är en person som BEHÖVER få prata av mig då och då. Och framförallt då var jag sååå i behov av en vän som bara kunde tänka sig att lyssna på MIG en liten stund och som faktiskt ville höra. någon som brydde sig... jag försökte med att lyssna på dom i hopp om att de sen skulle vilja lyssna på mig..."behandla dina medmänniskor så som du vill bli behandlad" skit snack! och tillslut fick jag nog att bjuda till när ingen av dem ville finnas där för mig.
Slutsattsen jag drog var att frågar inte folk är de inte intresserade och säger jag då de här jobbiga sakerna jag bär på trots att de inte frågat så kommer de känna sig obekväma och inte vilja lyssna på allt. för har jag väl börjat måste jag få säga ALLT =P
Men det där ligger kvar. Frågar man inte så VÅGAR jag inte berätta, för jag vill inte uppfattas som JOBBIG. det är jag livrädd för. och det gäller uppenbarligen inte bara jobbiga saker har jag märkt nu på senare dagar oxå, utan de gäller sånna saker då jag ska berätta något som handlar om ENBART mig själv, för jag vill inte att folk ska tycka att "gud vad hon bara pratar om sig själv hela tiden"
visst IDAG kanske det är bra med mig (och er) men glöm inte faktumet. Bara för att något är över betyder inte att vi glömt det eller blivit av mer ärren som satt sig i själen och som än idag kanske spelar oss spratt i vissa situationer.
Å det är så lustigt för redan nu, som 20 åring, är jag medveten om att jag haft milstolpar i mitt liv. De jag mest syftar på är "börja gymnasiet" och åkte till italien. Det var punkter i mitt liv då jag som person förändrades och det gör dem då till milstolpar.
Det finns OTROLIGT ofta en orsak till varför jag reagerar som jag gör, på det mesta.
Å hörrni terminator nästa vecka!! vilka ska med!? =D så tidig föreställnig som möjligt dock
me mem em me meeme mig mieg mig mig jag jag jag jag!!!!
Personalfest går man på helt enkelt =P
Ett tips när det kommer till att man vill att alvida ska köpa ut åt er....använd inte orden "köpa ut" säg handla eller nätt istället då får ni helt klart bättre respons och mer sprit från mig haha
Fick prata med Linda utanför Lithells murar idag "and I couldn't help but wonder..." haha
BEND OVER AND I WILL SHOW YOU! XD hahah
Det vi har varit med om formar oss, det är ett faktum nog de flesta skulle kunna hålla med om eller hur?
En till sak om mig då som aknske är svårt att tro då jag alltid ses som en utåtriktad och överpratglad individ, är att jag berättar inget som jag själv finner jobbigt om inte någon frågar mig om det. Jag gjorde det misstaget ett par gånger i mitt "förra liv" och blev...ja straffad är väl kanske inte rätt ord, men pikad tills jag grät (dock aldrig så någon såg, jag är ju en GLAD person) Det har format mig något otroligt och framförallt därför att jag är en person som BEHÖVER få prata av mig då och då. Och framförallt då var jag sååå i behov av en vän som bara kunde tänka sig att lyssna på MIG en liten stund och som faktiskt ville höra. någon som brydde sig... jag försökte med att lyssna på dom i hopp om att de sen skulle vilja lyssna på mig..."behandla dina medmänniskor så som du vill bli behandlad" skit snack! och tillslut fick jag nog att bjuda till när ingen av dem ville finnas där för mig.
Slutsattsen jag drog var att frågar inte folk är de inte intresserade och säger jag då de här jobbiga sakerna jag bär på trots att de inte frågat så kommer de känna sig obekväma och inte vilja lyssna på allt. för har jag väl börjat måste jag få säga ALLT =P
Men det där ligger kvar. Frågar man inte så VÅGAR jag inte berätta, för jag vill inte uppfattas som JOBBIG. det är jag livrädd för. och det gäller uppenbarligen inte bara jobbiga saker har jag märkt nu på senare dagar oxå, utan de gäller sånna saker då jag ska berätta något som handlar om ENBART mig själv, för jag vill inte att folk ska tycka att "gud vad hon bara pratar om sig själv hela tiden"
visst IDAG kanske det är bra med mig (och er) men glöm inte faktumet. Bara för att något är över betyder inte att vi glömt det eller blivit av mer ärren som satt sig i själen och som än idag kanske spelar oss spratt i vissa situationer.
Å det är så lustigt för redan nu, som 20 åring, är jag medveten om att jag haft milstolpar i mitt liv. De jag mest syftar på är "börja gymnasiet" och åkte till italien. Det var punkter i mitt liv då jag som person förändrades och det gör dem då till milstolpar.
Det finns OTROLIGT ofta en orsak till varför jag reagerar som jag gör, på det mesta.
Å hörrni terminator nästa vecka!! vilka ska med!? =D så tidig föreställnig som möjligt dock
me mem em me meeme mig mieg mig mig jag jag jag jag!!!!
Kommentarer
Postat av: Emma H
alvida! jag kan inte annat än hålla med till 100% på det här inlägget! men tänk på att många inte vågar fråga för att de känner att de är påträngande. hårfin balans det där :P
Trackback