corisia

Nu har jag tvättat av mig korvlukten för sista gången. Det ni! =D så konstig så fanablet hyper konstigt....
Igår hände det mycket. Otroligt mycket! Jag ville jubla, jag borde jublat och ändå kände jag mig mest tom inombords och smått gråtfärdig för det där kunde inte sluta väl...det kan inte sluta väl =P men jag ska se till att det gör det om det så är det sista jag gör. Jag är SOOO EXCITED!! ont i magen av nervositet.

jag tror att det är dags att jag förklarar mig. Jag har inte velat säga nått om nånting till nån för det blir bara så mycket jobbigare då när det skiter sig, vilket det även  viss mån gjort så det var bra att jag var tyst om det, men nu när det är BRA så kan jag berätta.

Jag hade panik första veckan på litHELLs. och värre blev det, det har nog framgått. Dagen innan lithells ringde mig sökte jag jobb hos hemglass. Andra veckan på jobbet ringde hemglass och behövde mig NU, men jag sa att "sorry nu är jag här, men bara på vikariat så vad sägs om efteråt?" Hon bad mig ringa lite längre fram.

Sedan ännu längre tillbaka sökte jag jobb på Schnider (efter påtryckningar från fille =P ) men det var ju lixom "jaja good luck, du har ju noll chans men söka kan man ju" Den dagen förrförra veckan då jag var nära att börja gråta på lithells ringde Schinider! Jag åkte in på intervjuv. Gick KANON! (host -enligt mig) det var min första intervjuv i HELA mitt lilla liv och så positivt som jag fattat det var det icke... nej okej jag förstår. jag accepterat. Hoppet fanns där men jag fyllde i lappen om sommarjobb för lithells och så var min framtid avgjord.
Visst fortsatte jag hoppas. Men så igår orkade jag inte hoppas längre. "Micaela nu bestämmer vi västkusten, nu bokar vi det, nu ringer du grabbarna och så vidare" jag måste få nått att se framemot!
Igår eftermiddag ringde filles pappa (som är chef över en annan avdelning på schnider än den jag var på intervjuv för) och sa (så som jag fattade det) "kan du börja på onsdag har du jobb här"

Lagom chockad och hel snurrig och som en jävla jojo blev jag till geggamoja. Hur fan löser jag detta!!??
Goodbye västkusten lixom det var ju uppenbart, men lithells då? jag har ju skrivit på papper och om de nu inte låter mig gå förns på måndag har jag då fortfarande jobb på Schinder?
Jo vad gör man man konfronterar chefen med en mage som är påväg att vända sig utochin och försöker att låtabli och visa hur mycket av ens liv som hänger på just detta ögonblick i historien.
Jag hade ju förberätt värsta talet och veronika sa typ "gud vad kul lycka till" GAH!?? va? klart du ska ta det. Öh okej..tack.
Så jag ringde Mikael (det är väl det han heter göh...??) och säger jag kommer imorrn! "jaha det hade vi inte räknat med men visst" Meh! Det var ju jätteviktigt att jag skulle börja påengång! haha skitsamma

Kändes mycket mysko å lämna in kläderna redan idag. Det kändes bra men när jag tänker påt så är det enda jag kommer sakna är att inte få se vilka årets sommarjobbare blir och de har ju inte ens kommit '! så det kan jag ju inte sakna.

Sammanfattning: Imorgon kl 7 börjar jag på schnider och ja, jag är fruktansvärt nervös. För jag har ju inte lite press på mig =P

p.s. jag tänker inte ringa upp hemglass. Jag tänker aldrig säga att jag är nöjd heller, men fan jag är lycklig nu. men man ska inte  ta ut nått i förskott. en dag i taget. jag tänker jobba arslet av mig. hoppas jag bara förstår vad jag ska göra =S

Två personer jag knäckt på kuppen är Linda och Micaela. FÖRLÅT!