corisia

Jag tittar just nu på något VÄLDIGT mysko på tvåan.

Killar är töntar och gör hönor av fjun. Jag ska sattsa på tjejer istället VI är NORMALA och LOGISKA!

David har visst kommit på att öl är gott...när man är onyker FÖRST. Typ som att jag bara klarar av att röka (för att det är äckligt) när jag är onykter först?

---

Okej det känns som att jag måste förklara mig, då jag nu lyckats göra både fille sofia och micaela mer eller mindre upprörda. och fille jag förstår int evart du fått att jags kulle vara trött på dig ifrån? som jag sa förut, jag behöver dig!

Jag följde med micaela på hennes ridning idag. Hon skulle rida två pass för hon har så mycket å ta igen pga körtelfebern.
Vi åkte dit inga problem. Micaela hade ett lakan över sätet men dit ska vi inte gå haha jag skrattar bara.

Vi kom in i stallet och lukten. Den där underbara ljuvliga häst lukten slog emot mig. Frustningar. Prasslande. So far so good lixom. Hästarna är jättefina. Jag har träffat de flesta av dem tidigare. Men jag vill inte klappa på nån. Jag vill inte störa någon av dem i deras ätande. Så jag gick där fram och tillbaka i stallet och såg mig bara omkring.
Ett hemskt minne från när jag var där sist (kom inte ihåg när jag var där sist förns då) dök upp. Då satt jag ute på logen med en mobil i handen och grät.
Men det släppte jag och försökte lägga band på mig själv när det ville komma tårar pga nuet. Micaela sprang omkring och jag skyndade mig att fråga vad det var tänkt att jag skulle göra, för hon hade sagt nått om att jag skulle göra nått åt henne  med nån häst emellan lektionerna.
Jo hon skulle ha Billy nästa lektion och jag skulle göra iordning honom. Hjärtklappning! Och jag vet, jag om någon kan inte sätta mig in i denna situation. Sluta fjolla dig vad är detta lixom. Jag var inte rädd. hästar är inte läskiga de är underbara...men...
jaja jag börja borsta. billy gillade det inte och även fast jag visste att han skulle inte hugga mig och han kunde inte sparka mig så ville jag ändå bara lixom låta honom va när öronen åkte bakåt. det var inte rädsla, bara överdriven respekt skulle jag kalla det.
ryttarna gick upp te ridhuset och jag hjälpte en tjej som red med att lägga upp hinder. sen gick jag emot ridhusets ingång. då kom tårarna. jag fattade inte. de bara kom.

Jag vet jag låter jättetöntig. Jag om någon lever efter det här talessättet att ramlar man av är det bara att sitta upp igen. och nu när jag inte blir utsatt för hästar, satlla och ridning så är det ingen fara. men det visade sig att det är inte så bara tydligen. grejen som folk inte riktigt verkar förstå är att detta var för mig lixom inte bara en avrammling som gjorde att jag bröt foten. det blev en helt situation av det. hela sydafrika upplevelsen är kopplad till den där avrammlingen! Sjukhuset, människorna, de brustna drömmarna, de förstörda planerna och all den skiten går nu ut över min känsla för hästar! och jag vet inte hur jag ska kontrolera det.

Djupt andetag och in i ridhuset. ingen där. de rider på utebanan. ett steg ut på torvspånet. tvärstopp. jag fattade verkligen inte vad jag höll på med. varför det kändes så stort. och så grinade vi lite till...

Jag gjorde iordning billy. han var inte glad över sadeln. men jag gjorde det. men jag kände mig inte stolt över det. det är inget å va stolt över å kunna sadla en häst för fan!

micaela märkte att nått var fel påvägen hem men jag ville verkligen inte prata om det för jag vet inte hur jag ska förklara det. det känns fel när ni frågar om jag är rädd, för hur kan jag vara rädd för en häst?

Helt ärligt fille, det kanske är att någon tvingar mig å sätta mig på en häst som jag behöver. för jag kommer inte göra det självmant....