corisia

Nu är det officiellt. jag är påväg å bli sjuk. jag är väl det men inte tillräckligt för å va hemma från jobbet än iaf.

gud vilket tråkigt jobb jag har! har iaf haft väldigt mycket tid att tänka på denna vecka och mitt huvud har kännts mer som en cocosnöt än mit teget huvud jag har inte kunnat fatta sakerna det hittat på.
vet inte om jag kommer ångra grejerna jag vill skriva här i, men för tillfället ser det inte ut som om det alls skulle kunna bli någon ändring

den här helgen är ett faktum. jag har vetat om den alldeles för länge. ska inte ljuga, bölade som en gris påvägen hit. försöker nu va positiv dock.
men det är rätt uppenbart...eller kanske inte. jag blev iaf som mest medveten om det alldeles nyss faktsikt. jag har väl inte all fakta i min hand inför söndagen och ha förutfattade meningar är väl inget bra så vi lämnar söndagen oanalyserad. men det gör ingen skillnad.

vi är väldigt olika. växt i från varan känns lite väl, men visst händer det mycket på två år...
jag har fått mer förståelse för vissa saker och mycket mindre för andra.
hur olika vi prioriterar egentligen. kanske blir du arg på mig för att jag skriver som jag gör, men det borde ju inte spela någon roll längre eller hur? du är medveten om dte på ett plan hur som helst.

jag är sån som hellre åker te stockholm över helgen, äter god mat och myser i bilen och ute.
Du kan oxå tänka dig det och tom gillade det, men du gör det nog i grund och botten för min skull vilket kan vara gulligt ...i början...
Du prioriterar dina vänner väldigt högt, något som lett både till stor lycka och sorg för mig. jag har aldrig varit i den situationen så jag KUNNAT träffa mina vänner kl 2 bara för att se en film. lyssnar jag på dig och dina vänner kan jag inte förstå vad ni får ut av varandra, men det gör ni ju ni älskar det och jag har alltid stått utanför det, men det har jag nog velat.

kanske skulle saker ha varit annorlunda utan arvika och mallorca, men det får vi aldrig veta eller hur? jag vet vad som behöver göras, frågan är om jag vill det...? ja vad fan vill man egentligen med livet? jo det vet jag, långsiktigt, men hur fan överlever jag denna vecka?

gud vad jag snackar skit.

rädd för att jag ska ta detta på ett lite för moget vis. jag orkar inte förklara hela harangen, trodde att bara säga att du skulle göra lumpen skulle räcka, men det funkade ju inte på nån.... folk kräver mer. sluta med det. det finns mer, klart det gör! Men that's none of your busnies!


försöker bygga mur för nästa vecka vi får väl se hur det går.
fille kom ihåg att jag är på din sida jag älskar er över hav och berg! alla MINA vänner


kanske kommer jag ångra mig, alla vanor är hemska att bryta, kanske är vi inget annat än just det för varandra, vanor? klarar jag av att vara så synisk?

Nej det gör jag inte it's love gone bad.... or out...

kram från mig i soffan vi hörs