Realisten är inne...

....snälla släng ut den.

La headace is back. Igår gick jag upp vid halv elva, satt vid datorn å åt frukost sen gick jag å la mig igen och sov te halv fyra. Sov ingenting i natt heller. sjukanmälde mig eller vad det nu heter på vuxenspråk. Mår pyton.
Mamma tror sig veta vad som är fel, vilket i sånt fall är mycket och ja en tumör hade nog varit lättare att ta itu med...
Tina är den mest griniga person jag stött på. ush för henne, men varför bry sig lixom.
Känner mig jättestressad men samtidigt så trött. Kroppen känns som när man är jätteförkyld.

Funderar på å springa in med huvudet i en vägg

Är så duktig på att slå ifrån mig saker så tillslut blir jag sjuk av dem. Detta är inte första gången.



Och du ringde till sist och jag rusar ut
alla ord alla drömmar om lyckliga slut
är det äntligen nu det skall hända
i Stockholm i natt






Vad har jag att se framemot? Vad har jag att kämpa för?
Jag är inte värd att sakna... Så jävla speciell är jag inte. Lägg ner. Jag är inte bättre än någon annan. Egentligen är jag nog sämre än de flesta. Bli sura på mig för att jag skriver så gör det ni! Bara för att man blir upprörd över nått betyder inte att det inte är sant.
Låt mig vara den knäppa, jag vet hur man handskas med det. har gjort det så många gånger tidigare.
Måste ta ett djupt andetag och lugna ner mig. Hela kroppen skakar

Det är inte sexigt å va ledsen..nej se där vad var det jag sa!?
Vet inte längre om det regnar eller om jag gråter.

Jag skulle inte önska det på någon, och framförallt inte henne, men en liten bit av mig gör det. kanske förstår hon mig då och hon själv blir satt i det. Lycka till och tro inte att du förstår.

Somsagt saker å ting är inte så glada idag.
"Du fick mig att glömma alla svåra år" eller ja...ta itu med dem iaf, vilket nog var bättre.

Jag vill verkligen ha Kari och Pias hus. De är ju underbara båda två. Jag vill slå mig ner i skogen med en liten häst. Ha levt mitt liv med en massa minnen. Låta allt bara vara över och lugnt.
Pia. Karis var det fel format på.


Baby don't call me baby
And if you want to call me baby just go ahead now.


Jag har marinas blogg att läsa. Vill ha någon mer.
Jag har ett sånt enormt skrivbehov jag förstår det inte själv ens. Men jag älskar det. Älskar att skriva strunt. Men inte tillräckligt bra för att bli författre men det skulle vara coolt. Talangen har dock inte infunnit sig än.
Skulle lätt kunna skriva flera gånger per dag men då skulle ni väl ändå få krupp å sluta läsa? =P
Man måste ha något å se framemot på dagarna och skriva blogg är väl nått för mig. jag vet jag är patetisk.

"Jag läser din blogg, någon gång i månaden" haha ja lycka till med det. blir ca 30 inlägg som är X antal A4 sidor långa skit i å läsa då istället =P

The sun is not on my side, the sky is falling down. Skulle oxå vilja åka ner te öland, men jag jobbar då.

Alvida du går inte i skolan längre det är dags att växa upp! Jag var nog aldrig 14 år så jag är det nu verkar det som haha. Det är ju det som går emot det hela så sjukt mycket.
Jag vill släppa, gå vidare, men sen på en handvändning är jag inte redo för det längre. Trots att det nyss var så underbart. Alla säger att det är normalt, jag tycker är är jättdumt och blir sur på mig själv. bestäm dig lixom.



Det går inte att inte ryckas med i låten "pocket full of sunshine"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0